Det börjar med mina reflektioner som innovationsrådgivare. Jag möter en stilla ström av uppfinnare, idébärare, företagare, mammalediga entreprenörer, UF-företagare, kreatörer – unga som gamla. Sakteliga anar jag ett mönster, en tendens som återkommer, en tvekan som smyger sig in i samtalet. En antydan, en gest, en snabb impuls att vilja stanna, stoppa – fly?
Prototypen har tagits fram och ligger på bordet framför oss - färdigkonstruerad och bearbetad. Designen är noga genomtänkt. Logotypen stämmer- en komprimerad känsla av värde. Denna produkts unika värde. Jag inväntar kunden. Vill se drivkraften, känna hur adrenalinet stiger. Det är dags nu - det vi arbetat för tillsammans under en lång tid.
Egentligen - det skulle kunna vara så enkelt - innovatören som rycker på axlarna, tar sin produkt och går, vänder sig inte om. Enkelt snabbt och snyggt. Och produkten på marknaden inom kort.
Istället - en lite för lång väntan, en lite för djup inandning och ett snabbt ögonkast.
" Kanske skulle jag ändra lite här… om jag lägger till den här funktionen... kanske tillverka i ett stycke istället? Ta bort överdelen?
"Nej, säger jag. Produkten är färdig för marknaden. Den är klar. Redo.
Tystnad igen. Vi betraktar båda lite sorgset prototypen. Vi vet att det är sant. Att produkten är redo för marknaden - men inte människan.
Detta har jag intresserat mig för. Under studietiden skrev jag mina uppsatser om "Innovationsprocessens psykologi" och konstaterade att det pågår parallella processer i utvecklingsfasen av produkter eller tjänster. Och att dessa processer inte alltid matchar varandra. Produktutvecklingen följer sina lagbundenheter från idé till marknad - men människan har också sin process - sin mognadsfas som företagare och entreprenör. Denna mognad, denna identitetsprocess har fångat mitt intresse. Hur får man syn på sig själv som företagare? Hur snabbt mognar man in i sin företagaridentitet? Går det att påskynda den processen? Går det att se mönster i processen? Och kanske den viktigaste frågan: Hur ser den typen av nyföretagarrådgivning ut?
Detta är fragment av bakgrunden till varför jag en dag i våras (2009) tog mod till mig att formulera projektet "My Innovating Self" Syftet är att låta ett gäng nyföretagare under 6 månader tillsammans och var för sig reflektera över sina nyföretagaridentiteter. Detta görs individuellt genom att deltagarna bloggar om sin uppstartsprocess. Projektet samordnar också gemensamma gruppträffar där aktuella teman och ämnen tas upp. Dessutom erbjuds deltagarna individuell rådgivning med fokus på människan.
Som jag ser det i dag finns det några aspekter som kan vara intressant att lyfta fram som jag kommer vara observant på:
.....................................................................................................
1. Hur formulerar sig det gemensamma kunskapandet? Med det gemensamma kunskapandet menar jag diskussionen på gruppträffarna men också dialogen på bloggarna, kommentarerna, feedbacken.
Metod: Att följa dialogen, analysera den och försöka urskilja mönster.
.....................................................................................................
2. Går det att påvisa betydelsen av den individuella rådgivningen? Är det nödvändigt att individen ges tid för reflektion över sin egen förändringsprocess. Hur ser relationen mellan reflektion och handling ut? Hjälper dessa samtal individen närmare handling? Med andra ord – går det att påskynda processen – eller har det motsatt effekt? För mycket reflektion, för mycket självmedvetande hindrar det i själva verket företagaridentiteten? Handlingsmänniskan.
Metod: Att delta i den individuella rådgivningen, på nära håll följa deltagarnas förändringsprocesser.
.....................................................................................................
3. Skapandet av en modell som tydliggör behovet av rådgivning som stärker ”The Innovating Self”. Syftet med modellen är att visa ”Den här typen av rådgivning bör finnas i tidig fas, den här typen av rådgivning måste finnas i tidig fas.
Metod: Analys av empiri under skrivfasen.
